Barbershop är uppbyggd kring en melodi (lead), som tre stämmor (tenor, baryton, bas) harmoniserar till. Satsen är i huvudsak homofonisk. Alla stämmorna strävar efter rena intervall i förhållande till lead-stämman, samtidigt som det tonala centret bevaras. Med rena intervall avses här intervall, vilkas frekvenser förhåller sig till varandra som enkla heltal, till åtskillnad från t.ex. pianots tempererade intervall. Av den här orsaken är tempererade instrument inte bra under inövandet av sånger, det är bättre att använda gehöret. De rena intervallen, tillsammans med en väl avvägd balans ger upphov till rikliga övertoner, ackorden ”ringer”, det låter som kvartetten skulle ha fler stämmor än 4 (expanded sound). Det är den upplevelsen alla barbershoppare eftersträvar. Tonerna i "barbershop seventh" förhåller sig till varandra som 4:5:6:7, dvs. de bildar en "otonal tetrad".

Sånger som lämpar sig bäst för barbershop kännetecknas av mänskonära texter och temata samt starka implicerade harmonier, som i grund följer kvintcirkeln. Typiska barbershopsånger går i dur-tonarter, men väldigt många sånger kan skrivas i samma stil.

Särskilt ballader tolkas starkt utgående från texten, berättelsen. Vanligen skriver arrangörerna ett intro till sångerna, som målar upp situationen. Så gott som alltid skrivs en avslutning, tag, som på ett lämpligt sätt utgör en konklusion eller ett sammandrag av sången, samtidigt som man klargör att berättelsen slutar här. Arrangörerna sätter allt sitt kunnande i dessa tags, och många tags har blivit klassiker, fast de ursprungliga sångerna har glömts.

Vi återkommer till de olika stämmornas speciella roller i en barbershopkvartett, och de viktigaste egenskaperna som behövs i stämmorna.