Barbershop är uppbyggd kring en melodi
(lead), som tre stämmor (tenor, baryton, bas) harmoniserar till.
Satsen är i huvudsak homofonisk. Alla stämmorna strävar efter rena
intervall i förhållande till lead-stämman, samtidigt som det
tonala centret bevaras. Med rena intervall avses här intervall,
vilkas frekvenser förhåller sig till varandra som enkla heltal,
till åtskillnad från t.ex. pianots tempererade intervall. Av den
här orsaken är tempererade instrument inte bra under inövandet av
sånger, det är bättre att använda gehöret. De rena intervallen,
tillsammans med en väl avvägd balans ger upphov till rikliga
övertoner, ackorden ”ringer”, det låter som kvartetten skulle
ha fler stämmor än 4 (expanded sound). Det är den upplevelsen alla
barbershoppare eftersträvar. Tonerna i "barbershop seventh" förhåller sig till varandra som 4:5:6:7, dvs. de bildar en "otonal tetrad".
Sånger som lämpar sig bäst för
barbershop kännetecknas av mänskonära texter och temata samt
starka implicerade harmonier, som i grund följer kvintcirkeln.
Typiska barbershopsånger går i dur-tonarter, men väldigt många
sånger kan skrivas i samma stil.
Särskilt ballader tolkas starkt utgående
från texten, berättelsen. Vanligen skriver arrangörerna ett intro
till sångerna, som målar upp situationen. Så gott som alltid
skrivs en avslutning, tag, som på ett lämpligt sätt utgör en
konklusion eller ett sammandrag av sången, samtidigt som man klargör
att berättelsen slutar här. Arrangörerna sätter allt sitt
kunnande i dessa tags, och många tags har blivit klassiker, fast de
ursprungliga sångerna har glömts.
Vi återkommer till de olika stämmornas speciella roller i en barbershopkvartett, och de viktigaste egenskaperna som behövs i stämmorna.